autisterna ikväll

"och så många tårar
vi fällt tillsammas du och jag
drömmen är död men vi lever än
du var min väg till himmelen

åh, himmelen "

Jag vill bara ha dig, ha dig. Till att vilja ha mig

beska bruna droppar, något söta. kaffedroppar. jag dricker för mycket borde minska. men egentligen inte, för bra för gott för beroende. jag går nästan på fluffiga moln nu, jag tänker nästan bara bra, nu. popmusiken snurrar alltid i bakgrunden av mina tankar, jag vill bara ha dig. ha dig.
men varför, varför varför.
och hur?

höstpromenader

du säger jag vill inte att livet
ska bli rutin
jag tänker inget allt är så
nytt.
men ändå känns allt så vanligt
så som vanligt
men vissa kan slå det omkull
med vissa blickar som bildar
skräckblandad fruktsoda i mina vener.
bubbligt

jag nickar och tänker på någons bubbliga
fruktsoda blickar och säger
ja, livet får inte bli rutin.


jag hoppas att
vissa blickar når mig och


ser

nolltvå;fyrtio fjortonde september

ibland
nätter som denna
önskar jag
att jag hade någon
någon som du
som höll om mig
och viskade fina saker i mitt hår

ta mig till kärlek ( ta mig till dans )

ja gör det nu, snälla. oktober känns så långt borta när jag stressar till tåget och hur orkar man vara fixad när det bara förstörs av höstens eviga fukt ändå? men, kanske.. vill ändå vara allt alltid, lite mer lite bättre. orkar inte.
och duvet att annars är det bra överallt och innuti också men det känns ändå så tomt i min relativt smala säng i mitt typiska tonårsrum, vill bort härifrån, in till storstadsljus, in till anonymitet.
jag borde inte låta olycklig, jag är inte olycklig bara lite huvudvärk i sinnet som liksom inte riktigt vill släppa och som sagt, oktober känns en evighet bort ifrån nu, även om det är kallare då det vet jag. men duvet, om du bara kunde
ta mig till kärlek?