ja gör det nu, snälla. oktober känns så långt borta när jag stressar till tåget och hur orkar man vara fixad när det bara förstörs av höstens eviga fukt ändå? men, kanske.. vill ändå vara allt alltid, lite mer lite bättre. orkar inte.
och duvet att annars är det bra överallt och innuti också men det känns ändå så tomt i min relativt smala säng i mitt typiska tonårsrum, vill bort härifrån, in till storstadsljus, in till anonymitet.
jag borde inte låta olycklig, jag är inte olycklig bara lite huvudvärk i sinnet som liksom inte riktigt vill släppa och som sagt, oktober känns en evighet bort ifrån nu, även om det är kallare då det vet jag. men duvet, om du bara kunde
ta mig till kärlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar