sensommarluft i ett tvådagars paradis blir ett fint avslut

vi andades den sista sensommarluften i stora publikhav och dansade oss genom timmar som flög fram som svalorna över himmlarna och det var underbart, helt enkelt underbart. det fanns så många andra som oss men endå är det bara vi och du och jag och vi kommer att dö samtidigt, så känns det. att knyta nya kontakter över en 35 mil lång sträcka av asfalt och bullrande vägar är underbart och att sitta i parken med er går ihop sig så fint i mitt huvud. mamma mia på natten mot snabbmatens paradis kan kanske låta töntigt men jag älskar det livet. vi fick till ett fint avslut den helgen, som ett dundrande finalnummer på dramaten och jag känner mig redo att fylla lungorna med lite kyligare luft nu.

man märker ofta inte att man saknat något förän det finns rakt framför ögonen

man märker ofta inte att man saknat något
förrän man har det framför sig
även om man kanske aldrig sett detta något
någon gång förut

likaså kan det vara med människor
man vet inte att man saknat en person i sitt liv
förän man träffas och så plötsligt
känner man
att

vad har jag gjort förut

innan jag träffade dig?

Yeah well I feel all pretty happy too, And I’m always pretty happy when I’m just kicking back with you

mina dagar rullar mycket fortare nu, men det gör inget, jag gillar det, jag gillar er. E som i mitt namn och E som i er och att leka namnlekar i en varm korridor kan konstigt nog vara lite charmigt. och att jag har någon som jag vet kommer dela så mycket saker med mig från och med nu värmer extra mycket i maggropen, det surrar liksom inte lika mycket i mig längre, det har lugnat ner sig lite sen jag träffat dig.
och att jag snart sitter nertryckt i en buss på motorvägen norrut för att dansa sönder skor och prata ut hela mig med fina vänner igen det känns fint. för jag saknar det. och Noah & the Whale är så fina för dom förklarar den där lilla känslan så bra och jag sjunger alltid med extra högt när dom kommer upp i mitt iTunes.

det är så jag säger det

plötsligt tappade jag lusten.
det kan ha att göra med
att inget någonsin blir
som man förväntat
och jag vill bara att det för en gång skull
ska bli som planerat
och att inte folk bara ska droppa av

förändringar, älskling

Bearbetning pågår
minnen rullar




älskling




vi går ständigt
mot framtiden

jag tänker aldrig på dig, bara ikväll

här kommer lyckan, för hundar som oss

drömmer om fina höstdagar med långa halsdukar och slitna converse med fina vänner och lyssnar bara på håkan nuförtiden, kanske man kan kalla det en period. utanför väggarna finns gråa himmlar och gröna träd, överallt grönt och folk som stressar fram och tillbaka i nyfunnen energi att göra allt dom kan och vara på 100% och jag kan säga att kliar lite i fingrarna att få sätta i gång, vill testa på allt det nya, nununu!
och ett leende byggs upp inuti, det känns inte lika mycket i hjärtat längre, det slår inte lika klumpigt nu som för ett litet tag sen och jag är inte längre lika rastlös och just nu är jag nöjd bara med att få drömma om soliga höstdagar i slutet av september.

This place ain't familiar yet but I'm sure I could fit in here

det är mycket nytt och många nya ansikten. men överlag känns det spännande och bra och jag tror faktiskt att klassen kommer vara jättebra.

och saker spelar egentligen ingen roll just nu

sitter ensam, det enda jag egentligen vill är att bara ha någon nära, men det känns som om det egentligen inte spelar någon roll längre, inte just nu. alla andra så käcka med trevliga leenden, för trevliga, för käcka och allt jag säger tycks omvandlas till fel i era öron och jag orkar inte, inte idag, vill bara spy upp allt, spy ut alla ord, i en stor plåthink så att de ekar åt alla håll, men håller det istället inne, det skulle bara uppfattas så oerhört fel ändå.
och att det är sista dagen på ett sommarlov som bara var roligt ungefär fyra veckor gör kanske ingenting för jag vill börja om, få en nystart men det skakar ändå inombords. men ändå så känns det som om allt egentligen bara rinner av,
vill att det ska rinna av
och att saker egentligen inte spelar någon roll alls, just nu.

nolltvå;fyrtioett

nätterna börjar bli ganska långa här i mitt rum. igår natt snabbkaffe med två sucketter och tuschpennor utspridda på skrivbordet, inatt en stickning i naturens färger och joel alme på lagom ljudnivå, väck inte de andra, inte väcka någon!
och som någon sa, bara man bestämmer sig går det, bara man bestämmer sig funkar allt.
så jag försöker så hårt jag bara kan och nynnar stilla med i musiken
oh, come closer, show me better times
I believe you show the best of me

här är allting tillåtet

musiken pumpar ut
nördarna står på scen ikväll
här är allting tillåtet
smk
dunkar genom mina vener
jag går på lyckoruset ikväll

dansen går lekande lätt
märker blickar
men låter det rinna av
ikväll är jag kung
ikväll ikväll ikväll
ser jag dig bland folkmassorna

nördarna pumpar ut musiken
trycker på knappar och styr
det elektroniska ljudet
så vackert när det blandas med lyckorus
du är så vacker när du dansar
tätt tätt intill
det här måste jag berätta för dom andra



ikväll ikväll ikväll
händer det jag alltid drömt om
du finns tätt intill
smk
vi dansar
här är allting tillåtet

you're so nice and you're so smart

det är skönt att ses igen, att sitta på bussenoch bara babbla och vi är nog ganska jobbiga då, men det gör ingenting.
och det värmer innuti igen, det känns inte längre lika trångt att andas och allt känns inte så grått här nu.
vi, den perfekta kombinationen. det går lätt att skratta igen och jag har nog saknat dig mer än vad jag kännt.

shoreline var så sommaren -07

nu när jag är ensam med mig själv nästan hela tiden, tänker jag mycket bakåt. på er, och nostalgikänslorna gör det lite trängre att andas, det är nu jag borde lånat astmamedicinen, och få luftrören att vidgas. det är bara med er som idén om en lista från a till ö med platser att göra det på ploppar upp i skallen och blir så otroligt kul, det är bara med er ett år kan gå så fort. det är bara med er shorline inte kan spelas för mycket på ostämda gitarrer, men vi har inte gjort det på ett tag nu, det var så sommaren -07. och igår spelade BD för sista gången och även om dom inte är mina favoriter känns det som ett avslut på något, jag vet inte vad. jag var inte ens där när dom spelade.
och jag andas lite för mycket nostalgi de här dagarna och jag borde se mer framåt, för, luften blir mycket lättare att andas precis i början av hösten och kanske, kanske är jag lite starkare nu än då.

tristess

tristess [ av fr. tristesse , sorg, nedstämdhet, till triste (se TRIST)]

ge mig något att leva för
och jag ger dig mig för en dag





ska vi säga så?

egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig

solen lyser utanför, det värmer igen, utanpå, men inuti känns det fortfarande tomt, det liksom ekar när hjärtat klumpigt bankar fram, det går hjärtfel inom familjen, ibland undrar jag, om jag dör innan 30 av akut hjärtproblem. kommer jag vara nöjd då? kommer jag älskat någon som älskat mig då? det rispar inuti, men solen skiner utanpå och gör märken i huden, solkysst. du vill träffas det känns bra, klara av att koppla bort en stund, skönt att bara snacka strunt. men det enda som dunkar i mitt huvud är håkan hellström och han är nog den enda jag riktigt älskat.
egentligen är du inte kär i mig, och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i någon
sånt där är slöseri med tid
men jag är kär i för mycket och det gör ont

please press my rec&play, 'cause I want to save tis moments

sitter i sängen, tänker baklänges, nostalgin sipprar utmed min kropp. jag saknar så mycket och ändå har jag det mesta och vad mer kan man begära? ångest känns ganska familjärt i mitt tonårsrum, snart lite finare, vill riva ner hyllor och bli lite mer anti, lite mer svår, är jag ens svår? ibland vill jag tro det men jag är nog mest inget, inte här iallafall.
håkan hellström är min husgud ikväll och inatt för jag sover nästan inte det känns för mycket innuti, värm mig igen som du gjorde då när jag frös i mina shorts, snälla.
och allt jag önskar egentligen är att man skulle kunna spela in underbara stunder i sitt liv, precis som ni spelade in diskussioner på eran bandare i röd plast.