och saker spelar egentligen ingen roll just nu

sitter ensam, det enda jag egentligen vill är att bara ha någon nära, men det känns som om det egentligen inte spelar någon roll längre, inte just nu. alla andra så käcka med trevliga leenden, för trevliga, för käcka och allt jag säger tycks omvandlas till fel i era öron och jag orkar inte, inte idag, vill bara spy upp allt, spy ut alla ord, i en stor plåthink så att de ekar åt alla håll, men håller det istället inne, det skulle bara uppfattas så oerhört fel ändå.
och att det är sista dagen på ett sommarlov som bara var roligt ungefär fyra veckor gör kanske ingenting för jag vill börja om, få en nystart men det skakar ändå inombords. men ändå så känns det som om allt egentligen bara rinner av,
vill att det ska rinna av
och att saker egentligen inte spelar någon roll alls, just nu.