sitter i sängen, tänker baklänges, nostalgin sipprar utmed min kropp. jag saknar så mycket och ändå har jag det mesta och vad mer kan man begära? ångest känns ganska familjärt i mitt tonårsrum, snart lite finare, vill riva ner hyllor och bli lite mer anti, lite mer svår, är jag ens svår? ibland vill jag tro det men jag är nog mest inget, inte här iallafall.
håkan hellström är min husgud ikväll och inatt för jag sover nästan inte det känns för mycket innuti, värm mig igen som du gjorde då när jag frös i mina shorts, snälla.
och allt jag önskar egentligen är att man skulle kunna spela in underbara stunder i sitt liv, precis som ni spelade in diskussioner på eran bandare i röd plast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar