det är skönt att ses igen, att sitta på bussenoch bara babbla och vi är nog ganska jobbiga då, men det gör ingenting.
och det värmer innuti igen, det känns inte längre lika trångt att andas och allt känns inte så grått här nu.
vi, den perfekta kombinationen. det går lätt att skratta igen och jag har nog saknat dig mer än vad jag kännt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar