november nätter tar död på mig
stilla stilla
det kraschar hårt i bröstet
när insikterna dunsar ner
jag klarar inte av det här
klarar inte av det här
älskling
men nej fel, rätta mig någon
inte älskling
för du vet inte, ser inte, hör inte
och min säng känns egendomligt ensam, tom
endast fylld med kyla,
utan dig här
och november nätter tar död på mig
stilla
stilla
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag känner vekligen igen mej, vackert.
SvaraRaderapuss på dig bästa!
SvaraRaderasjukt
SvaraRaderavackert
väldigt poetiskt (tror jag)
snyggt i vilket fall som helt